Ölandstrippen över?

Hur kan du bara göra så?
Det var en liten sak och nu ör jag på väg hem, lämnar de jag älskar mest i hela världen, lämnar mitt paradis, lämnar mina vänner och allt som stavas lycka i mitt liv.
Hur kunde det gå så fel?
Jag har ont i magen, var detta det sista vi sa till varandra?
Iså fall vill jag dö, jag vill inte leva med detta i resten av mitt liv, plågas av att aldrig mer ha den jag älskar mest nära mig.
Plågas av att den jag älskar nmest inte har mig nära, plågas av att vi aldrig mer kan älska varandra som vi alltid gjort.
Jag vill inte hem, men jag vill inte att vi ska gå och ignorera och inte erkänna varandras existens resten av min planerade tid här.
Detta är så hilma löjligt, men det gick tydligen inte att lösa, för du gav upp först, du körde din väg och jag tog det hårt, så jag körde jag med.
Om jag lämnar Öland nu vet jag inte om jag någonsin kommer återvända, alla lyckliga minnen kommer ersättas av ett enda minne, att du noch jag skiljs som ovänner.
Alla vackra dagar på stranden, grillkvällar, löjliga spel runt bordet, shoppingdagar, mysiga kvällar i skenet av alla ljus på bordet.
Allt det kommer raderas från min själ, allt det vackra kommer raderas från mitt liv.
Ska jag vara den vuxna av oss och reda ut dtta eller är det att ge upp och besegras?

Jag tror jag sitter här jnågon timme till och funderar flr jag har inte en enda aning om vad jag ska göra nu.
Jag vet bara att det inte finns någon annan i hela världen som jag älskar så mycket som jag älskar dig och det kommer sldrig finnas någon heller.