Här om dagen såg jag ett program om polygami, för er männsikor som inte vet vad detta är så är det när en människa inte vill leva i ett monogamt förhållande, med EN person då altså, utan man vill leva med flera personer. Detta kan väl jag tycka är okey ibland, men sen kommer jag på andra tankar och ändrar mig.
Jag menar hur kan man leva i ett förhållande där personen du älskar älskar någon annan med?
Det är ju helt naturligt att det uppstår avundsjuka och dispyter emellan de konkurerande parterna.
Är det ingen som tänkt på det?
Och den sexuella relationen då, går man inte ständigt och undrar om han har bättre sex med den andra parten då?Hur ska man fördela tiden mellan sina pojk-flickvänner?
Vem sover med vem?
Sover alla kanske i samma säng?
Tänk så har någon barn, hur reagerar barnen på att mamma eller pappa har många partners, vem blir mamma och vem blir pappa?
Blir någon barnvakten som sover i mamma och pappas säng?
Kan man vara öppen med sin relation inför barnen eller måsta man dölja detta för dom och låtsas som ingenting? Vad säger lagarna i landet du bor i, får man leva i polygama förhållanden över huvudtaget?
Man undrar ibland hur människor är funtade, men man borde inte lägga ner för mcyket energi på att tänka på alla andra, den energin borde man nog lägga på sig själv istället.
Så nu vidare till nästa ämne i dagens blogginlägg, Flerbarnsfamiljer.
Och nu menar jag inte familjer med 3 barn, eller 4 ens. Jag menar Multibarnsfamiljer, med 8 eller 10 barn.
Hur orkar man med det tro?
Och vad fan tänker man med när man skaffar så många barn?
Är det barnbidraget som lockar, jag menar med 10 ungar har man ju en intäkt på 10 500:-/mån bara på barnen.
Eller är det så att man faktiskt älskar ljudet av små barnafötter som lallar runt på villans trägolv?
Man kanske älskar skratten, gråten och alla roliga stunder med sina barn, älskar att se hur dom växer upp med en massa syskon som älskar dom oändligt?
Jovisst så kan det ju vara, men ännu en gång undrar jag hur felfuntad man kan vara när man tänker så, verkar det vara ett bra liv när du måste schemalägga lekstunderna?
När du måste dela upp barnen i grupper för att hinna ha lite tid med varenda barn varenda dag?
Tänker du inte överhuvudtaget på att dina barn behöver lite kärlek, lite mamma/pappa stunder där man läser en bok, går på bio eller åker till djurparken utan att de ska behöva slåss om sina föräldrars uppmärksamhet?
Tänker du på att ditt hem ser ut precis som ett dagis?
10 barn, leksaker överallt, mat skall lagas till alla dessa barn och det ska städas, det ska tvättas, det ska matas och det ska nattas.
Tror du att dina barn är kloner av varandra och tycker och tänker likadant? för isåfall förstår jag kanske, men hur ska du kunna laga en maträtt som alla dina barn ska tycka om? För tyvärr så är dom inte några jäkla kloner, de är personliga individer som alla andra och har ett eget tycke och tänk.
Jäkla egoister!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar